I solnedgången

Satte jag mig på bergets kam

Såg ut över fjärden

Såg hur solen i väster sam

Långt i väster gick färden

Tiden förgår, nyss var det vår

Snart ligger höst över världen

Dagar har kommit och dagar har gått

En gång kommer väl den sista

Flyktig är lyckan och knappt dess mått

Tung är den ändå att mista

Luftbyggda slott skimra ju blott

Skimra och locka och brista

Dårar de tänka och dårar de tro

Dårar de mena och hoppas

Hoppas att frön som i jorden gro

Växa till skördar och knoppas

Brodden den dör, frosten förstör

Det som i markerna stoppas