Vår Stad

Jag är vägen till jobbet du går, jag är viljan som styr dina fötter.
Och jag är Armandsberg och Nygård och Arpiskogens träds alla rötter.
Jag är salen på långvårdsavdelningen, och skyltar med gatornas namn.
Jag är prästgården i Gamla stan och silosen i våran hamn.
Jag är gågatan, jag är Ströbohög och jag är hela Volvofabriken.
Jag är A-lagarens skratt när han skrattar åt allt och dricker ur statistiken.
Jag är vattnet i ån och en grå Amazon med slitet däckmönster.
Jag är gatlyktans sken och alla små hus och husens alla små fönster.
För jag är er stad, ni är min själ och jag mår bra när ni mår väl.
Men lika mycket där när ni mår kasst och har besvär.
För några stavas spriten rom och andra känner fin bouquet.
På rött eller vitt för andra rött som stavas T.
Jag är Schéelestatyn, jag är E-18´s asfalt och jag är hela centrum.
Jag är tingsrättens gula palats och distriktscentralernas väntrum.
Jag är Kristinelund med sitt bad och jag är fotbollen på IP´s plan
Och när solen lyser på mig så strålar jag upp och lyser tillbaka.
Och ni är alla mina barn.
Som ger liv åt er gamla stad.
Jag kan stavas möjlighet, det kan vara min egenskap.
Jag kan ge er valfrihet eller ta er fångenskap.
Och jag är er och ni är mej om ni nu vill det eller ej.
Jag är röken från Supra, jag är fiket på Smedjan, jag är eran fritid.
Jag är klockan på kyrkan med bara en visare som tappert ger er tid.
Jag är gravstenar, jag är barnvagnar, jag är posten, jag är alla banker.
Jag är till och med hundar som pissar i buskarna i alla parker.