Ormfolk

I svart och grått ett hackigt mönster Solen skiftar, i konturen fönster Budskap, stigar till de andras värld Upp på ytan den visar sig I dess former de betrakta mig Blixtens barn då hittat hem Beundra nu dess sanningstecken De svarta, grå och vita strecken Man kan ju där kort beskåda Jublande kalla på dem som råda Blicka in, se och höra Gudar, världar, visdom röra Se i formen, jordens, skyars dans En stund av enighet och starkaste trans Ormfolk... Ormfolk! Den som vill oss äga, dig alltid hatat Då vi så envist dig, ristat, skrapat Munnar talt, i eoner de sjungit Evigheten genom oss då rungit Det glömda höljt, dolt i sång Du alltid pekat mot solens gång Ur avgrundsmörker i ljus beklätt Då vi gått vilse du visat oss rätt Du bitit oss genom tiders flod Vi har din ära i vårt blod Ditt söta gift i mig strömma, brusa Likt viskan som i löven susa Vi är ditt folk, du vår flamma Den plats vi kommit från, den är den samma Ormens form och gudars sätt O du mäktiga ande av jordens ätt Ormfolk!... Vi är mordfolk!... Vi är ditt folk, du vår flamma Den plats vi kommit från, den är den samma Ormens form och gudars sätt O du mäktiga ande av jordens ätt Ormfolk! Vi är ormfolk!