De närmast sörjande

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Någon dör och någon skapas

Och ingen tror på evigt liv

Hur förklarar man det för ett barn?

Du är älskad, jag är hatad

Du modern, jag primitiv

Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg

Att ta oss ur askan i elden

Får man hjälp på köpet?

Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar

Och dottern ringer sällan nu

Hur beskriver man ett liv utan mål?

Maskinens toner överröstas

När döden ger sin intervju

Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute

Han där ute

Jag är han där ute

Han där ute

Är jag den sista av mitt slag

Som är rädd för döden

Och bryr mig om mina barn

Och ger allt för kärleken?

Jag antar att jag blivit van

Jag har accepterar mitt öde

Men håller av de som finns kvar

Och forcerar de nya sveken