Sparven

Så flög den bort, den lilla sparv

Som satt intill mitt bord

Nyss flög den, den som bar ett litet hopp

Nu ber jag tyst, du lilla sparv

Flyg hit till mig igen

För utan dig blir dagen lång och svår

Vet att ondskans generaler

Har alltid nymönstrad armé

Den byggs av girighet och avund

Där vill så många vara med

Den byggs av maktlystnad och pengar

Där har den starke alltid rätt

Där klättrar man med svek och list

Man kan få pris som årets egoist

Fast hoppet är en liten sparv

Är det ett litet hopp ändå

För sparven kanske får oss att förstå

Att människosläktet är en art

Som trots sin genialitet

Inte har större rätt än sparven

Till det vi kallar vår planet