Den ständiga resan

När jag tänker på den ständiga resan

Genom livet

När det alltid känns som höst

Då vänder sej vinden sakta mot norr

Och blommorna dör

Det faller regn i mina drömmar

Jag måste resa igen

Och leta efter tröst

Jag måste leta igen

Efter ömhetens röst

Jag måste resa igen

Till nästa höst

Den ständiga resan

Till nästa höst

När jag vandrar på den steniga vägen

Genom livet

När det känns som jag bar på en sorg

Då gömmer sej solen sakta i moln

Och ordet är adjö

Snart faller snö i mina drömmar

Jag måste resa igen

Och leta efter tröst

Jag måste leta igen

Efter ömhetens röst

Jag måste resa igen

Till nästa höst

Den ständiga resan

Till nästa höst

Den ständiga resan

Till nästa höst