En sångarsaga by Mando Diao

Jag såg en sovandes

Höjda haka

Det svarta skägget

Låg ungt och vekt

Vid silverkanten

Av tröjans halsrand

Omkring ett anlete ansikte

Stolt och blekt

Jag såg en sångares

Vemodspanna

Det mörka håret

I ädelt fall

Den manligt svärmiska

Sorgsna läppen

Som kanske sjöng i

Kung Arthurs hall

Jag såg hans dödsdystra

Ögon öppnas

Att söka någon

Han aldrig fann

Han slöt dom åter

Och i detsamma

Den syn som skymtat

Uti luften rann

Men länge hörde jag

Mjukt melodiskt

Hans tanke tala

Sitt mörka tal

Sin halvutslocknade

Sångarsaga

Från någon wälsk

Eller anglisk dal

"Har jag ej älskat någon

En som var huld och vän

Sov jag och drömde jag, låg jag

Ej emot kvinnoknän

Medan den mörkröda solen

Sjönk bakom ekar hän

Länge drack vi i lön med

Ögat av tårar vått

Eller med svårmodslöje

Kärlek i ont och gott

Kärlek i synd och lycka

Kärlek i lust och brott

Hörde jag nyss, att munkens

Röst i mitt öra ljöd:

Livet är skönt att se till

Kärlekens kind är röd

Nu har din älskade vitnat

Nu är Osviva död

Nu skall Osviva sova

Länge i slummer sval

Sömnen och drömmen och döden

Var hennes eget val

Aldrig hon ångrade, aldrig

Går hon till himmelens sal

Som hav i svallning

När vinden kommer

Som våg i vandring

Gick suset fram

Av dagens aning

I Hadesnatten

Fördold och hemlig

Och undersam

Och över anletet

Stundom föll det

En glimt av klarare

Ljus än förr

Men ännu svagt som

En månestrimma

Från livets natt

Genom dödens dörr

---

.