Sångarens saga

Har jag ej älskat någon

En som var ljuv o vän

Sov jag och drömde jag

Låg jag emot kvinnoknä

Medan den mörkröda solen, skönk bakom ekaren

Hon gav mig en brudnatt

Firad i stjärnesken

Över oss gunga lumigt

Kronorna gren över gren

Vind var i vide och viken slog mellan säv och sten

Att hon begav sin makes

Gyllene konungaed

Medan hon smekte mitt huvud

Milt kring mitt hår hon vred

Gav mig sin själ och för min skull bröt hon sin heliga ed

Länge drack vi

Ögat av tårar vått

Eller med svår mot slöje

Kärlek i ont och gott

Kärlek i synd o lycka

Kärlek i lust och brott

Hörde jag nyss att munkens

Röst i mitt öra ljöd

Livet är skönt o se till

Kärlekens kind är röd

Nu har din älskade vittnat

Nu är Osviva död

Nu ska Osviva sova

Länge i slumens sval

Sömnen och drömmen och döden

Var hennes eget val

Aldrig hon ångrade

Aldrig går hon till himmelen sal

Mörkt

Det är sång och sägner

Mörkt

Det är häxans tal

Att

När den sista hösten

Fällt sina sista blad

Ska en befriare dra genom dom dödas stad

Då har väl åren susat

Över min själ sen då

Då är väl dagen inne

Snart ska väl slaget stå

Då ska befriarens ande starkt genom världen gå